Raseri

Det känns som allting bara rasat. Den enda jag har kvar nu är Joakim (tack och lov). Men alla mina andra vänner har försvunnit.
Alla vänner jag hade från Hedemora tycks borta. Alla pratar om att det vore så VÄLDIGT roligt om vi kunde ha spelkväll igen. Så säger de efter varje gång och varje är jag så lättlurad att jag tror på det. Men varje gång som jag försöker ordna en kväll har plötsligt alla någonting annat att göra. De ska FÖRSÖKA att komma. Det låter kanske egoistiskt, men kan de aldrig prioritera mig för en gångs skull? Så nu är det slut med spelkvällarna. Så vida inte någon annan drar ihop allt folket. Vi kan gärna vara hemma hos mig, men då får någon annan hålla på och anstränga sig med att samla ihop "gänget" igen. Man ska aldrig säga aldrig, men nu säger faktiskt att jag tror att det aldrig kommer hända.
Så nu när det är slut med alla fantastiska spelkvällar är det väl tur att jag flyttar till Falun (trodde jag). Eftersom jag har en kompis i Falun så har jag med spänning längtat efter att få flytta dit. Men den kompis som jag trodde att jag hade där verkar inte intresserad av mig heller. För ett år sedan fick jag reda på att hon skulle gå den obligatoriska svenska-kursen istället för ped. B som man "brukar" göra och som jag skulle göra. Jag blev förstås besviken och genomled en hel termin utan någon riktig vän. Jag höll mig till två andra tjejer som var justa men jag var alltid tredje hjulet. Sedan kom en termin till då jag hittade vänner som jag tyckte att jag trivdes med, speciellt på mattekursen och de skulle sedan gå ped. C till hösten. Det var så jag också hade planerat att göra när jag startade utbildningen. Men den kompis som jag tidigare mist ville jag gå tillsammans med igen så jag visste att i så fall måste jag vänta en termin med ped. C. Det gjorde jag alltså och gick spec.ped. istället, där jag höll mig till två andra tjejer, men där hände samma sak: tredje hjulet igen. Så kom då nu hösten och jag väntade med spännande förväntning på att nu nu NU skulle jag äntligen få gå med en riktig vän igen! Hon hade sagt att hon skulle gå kursen så jag visste att den här terminen skulle bli BRA! Så jag kom till skolan. Men hon kom aldrig till samlingen. Jag tänkte "Hon kommer säkert nästa gång". Men hon kom inte. Idag fick jag reda på att hon gjort studieuppehåll. Förstå hur det kändes.
Så nu sitter jag här...Lite smått övergiven och vet inte om jag ska vara arg eller ledsen. Ett raseri av aggressivitet, ett raseri av besvikenhet.

Hur gör man för att få vänner?
För att hålla dem kvar?

Joakim finns, det är jag glad för. TACK!
Jag önskar bara det fanns fler som förstod, fler som stannade kvar. Fler som kunde fråga mig hur jag mår när jag inte bönar och ber. Fler som ville träffa mig när jag inte bönar och ber.