Sprickande ögonvitor
av stickande, vassa tårar
sorgetårar
som faller och faller

Det fanns en dröm som inte finns längre
Minnena svider bakom ögonlocken
Men själen existerar fortfarande på den andra sidan

Sorgetårar som aldrig tycks ta slut
Ett hjärta som dunkar så hårt
att det nästan tycks gå sönder
De kommer aldrig ta slut
men så är det inte

När tårarna torkat
hjärtat börjat dunka i lugn takt igen
Alla minnen får vara minnen
minnen som man blir glad av att tänka på
då har det läkt så gott det kan

Tills dess
inte bara i lust utan i nöd också
Tills dess så finns jag här
och ännu längre också