Lyckligt lottad

Det är nu väldigt länge sen jag skrev här sist. Sist såg jag en ljusglimt. Nu ser jag en ännu större. Ibland känns livet tungt,, men det känns ändå som om jag är någorlunda lyckligt lottad ändå. Alla vänslapsproblem tycks fortfarande existera. Jag förväntar mig ingen vidare fortsättning på dem. Jag måste helt enkelt försöka kämpa framåt efter nya.
Men det finns andra saker som gör att de där problemen ter sig små. En utav de sakerna är ingen sak, utan en individ. En individ som sover intill mig på nätterna, som kramar mig när jag är ledsen, som kokar ris när jag gör köttet, som lär mig äta kinamat, som kan göra att solen skiner (fast det ibland bara är jag som ser det), som vill se mig just så som jag är. Det är den där individen som gör livet värt att leva. Två till personer finns det också, de två som har funnits vid min sida sedan jag föddes, de två som lät mig växa upp till att bli precis som jag ville´, de som har tröstat och skrattat med mig, som har fött mig och matat mig.

De där tre individerna, ska ha en guldstjärna i kanten för betyget till ämnet "Livet"